Jag kandiderar till riksdagen och kommer där att verka för en integration som vi kan vara stolta över. En integration där alla som kommer till Sverige och ges tillstånd att stanna här ska känna sig välkomna och trygga. En integration som ger möjlighet till ett gott liv.

Där ingen lämnas utanför, men den där var och en också har ett ansvar.

Jag brukar inte bemöta de gotländska ledarskribenternas texter, av den enkla anledningen att de alltid spelar på sin hemmaplan och helt sätter reglerna. Det går inte att vinna en debatt mot en ledarskribent. Men idag gör jag ett undantag, trots att jag vet att jag kommer att få mothugg. För mycket av det som Eva Bofride (C) skriver i sin ledartext den 14 september bör inte få stå oemotsagt.

För det första skriver Eva att tanken på en M/KD-regering är naiv. Inte alls! Det är inget konstigt eller ovanligt med att bilda minoritetsregering, så länge man har andra partier som man kan samarbeta med kring enstaka frågor eller större reformer. Det har Kristdemokraterna. Och det har S, eller snarare hade fram till midsommar. Just nu är det lite rörigt i den frågan och det lär inte bli enklare när den här mandatperioden kommer att kräva ytterligare en statsministeromröstning i början av november.

Om man innan valet måste ha en exakt plan för majoritetsstyre, vilka partier är det då som Centerpartiet planerar att bilda regering med? För att bilda regering antar jag att de vill. Det enda vi nu vet är att C vid de senaste statsministeromröstningarna har låtit S sitta kvar på den posten. Vi Kristdemokrater vill något annat.

För det andra funderar Bofride kring hur diskussionerna ser ut i Alliansgruppen inför regionfullmäktige. Om Eva håller kontakt med sina partikamrater, vilket hon naturligtvis gör, så vet hon hur det står till med den saken.

För det tredje påstår Eva Bofride, och det tycker jag är det märkligaste i det hela, att jag i min kandidatförklaring nyligen gav ett underbetyg till de gotländska riksdagsledamöternas arbete. Hur menar hon då? Syftar hon på stycket där jag skrev att Sverige behöver en ny regering som vågar göra vården jämlik i hela landet? Eller stycket där jag påstod att de två ledamöterna från S och C har bidragit till att vi har den S-styrda regering vi har idag? Det är ju sant och inget underbetyg, snarare ett konstaterande.

Eller handlar det kanske om den del där jag nämner att vi behöver jobba mer med Östersjöns välmående, integration och att vi behöver en landsbygdsminister? Känner Hanna och Lars sig kränkta av att jag anser att det är områden som vi behöver jobba mer med på ett nationellt plan, tror Eva? Just det där med att vi nu inte har någon landsbygdsminister, och Baylan som fått landsbygdspolitik i sin spretiga portfölj dessutom är på väg att avveckla sin politiska bana, borde ju alla landsbygdsvänliga partier oroas över.