Sluttjafsat!

Nu får det vara sluttjafsat om parkering vid Visby lasarett! Personal, patienter och besökare måste vara säkra på att det finns parkeringsmöjligheter.

Under många, många år har det varit problem med parkering vid Visby lasarett. Och under lika många år har frågan bollats mellan olika instanser och personer. Det har genomförts enkäter, politiker har hänvisat till andra politiker, det har skyllts på än det ena, än det andra. Men nu får det faktiskt vara nog!

Varje vecka är det många människor som kör bil till Visby lasarett. Människor som kanske skulle åka buss om det hade funnits en kollektivtrafik värd namnet. Människor som åker hemifrån tidigare än önskat för att behöva köra runt och leta parkeringsplats. Människor som önskar att mer tid kunde gå till viktigare saker.

Kristdemokraterna vill vara med och lösa problem i människors vardag.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Temperaturen stiger

Bloggpausen är härmed avslutad!

Nu närmar det sig val. Temperaturen stiger och flera av oss som avlönat eller oavlönat jobbar med politik (jag hör än så länge till gruppen oavlönade…) befinner oss i ett läge där vi ena dagen älskar politik och valrörelse, för att nästa dag undra vad vi egentligen håller på med. Är det värt alla timmar man kämpar på? För min del är svaret än så länge: JA! Jag lägger många ideella timmar varje vecka och har ett enda mål i sikte: valseger den 9/9 klockan 20:00. Störst fokus lägger jag på det lokala planet. Gotland behöver verkligen ett nytt ledarskap och vi i Allianspartierna har en plan för det.

Jag tror stenhårt på Kristdemokratisk politik, som är så mycket mer än vad man kan tro om man glömmer ta av sig skygglappar och ögonbindel. Kristdemokrati handlar inte om religion. Det handlar om en ideologi som byggde upp Europa efter andra världskriget. En ideologi som står upp för medmänsklighet och allas lika värde. En politik som slåss för de allra svagaste i samhället. En politik som är med och löser problem i människors vardag utan att vara klåfingrig och fatta beslut över familjers och individers huvuden.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Att bada eller inte bada

För någon vecka sedan ringde larmklockorna för (ytterligare) ett av våra badhus på Gotland, det som ligger i Hemse där jag bor. Byggnaden börjar närma sig ditt bäst-före-datum och nu skickas det signaler om att inte renovera. Därför har jag idag skickat in en insändare till de två gotländska dagstidningarna:

 

 

 

 

 

 

Hemsebadet måste räddas

Nu pågår det en massa diskussioner och spekulationer kring Hemsebadets framtid. Några tror att det handlar om ett taktiskt knep från majoriteten att först signalera om risk för nedläggning för att sedan, lagom inför valet ”rädda” badet. Jag bryr mig inte om det är så eller inte. Jag vill fokusera på gotlänningarnas behov och inte på valtaktik.

Vi står här med ett badhus som håller på att falla i bitar. För mig är det ingen överraskning att ett badhus har ett renoveringsbehov. Hus måste hållas efter. Det gäller alla byggnader, men är förstås ännu viktigare när det är mycket vatten och kemikalier inblandat. Och det gör ju inte saken bättre om det byggdes fel från början.

Södra Gotland behöver ett badhus. Det behövs för att våra barn (själv har jag två barn i låg- och mellanstadieålder) ska öva upp simkunnigheten. Det behövs för att personer med fysiska begränsningar ska få motion och öva rörlighet. Det behövs för välbefinnande och hälsa.

Ni som tänker: Ja, men bygg ett ordentligt badhus i Visby och låt människor komma dit. Vet ni att det är 9 mil från Sundre till Visby? Enkel resa. Från skolan i Öja är det ”bara” knappt 8 mil. Låter det som en bra idé att bussa eleverna till och från Visby?

Oavsett om Hemsebadet kan renoveras eller måste byggas upp på nytt så behövs badet. Det kommer att kosta. Och det måste det få göra. Badhus är inget som en kommun går ekonomiskt plus på. Men i välbefinnande går kommunen och dess invånare mycket back på att stå utan de möjligheter som ett badhus kan ge.

/Sara Lidqvist (mamma, Hemsebo, landsbygdsivrare och kristdemokrat)

Lämna kommentar Dela inlägget:

Valet på Gotland blir mer demokratiskt

Äntligen! Nu har valnämnden på Gotland sammanträtt och behandlat mitt medborgarförslag som jag lämnade till Region Gotland för 15 månader sedan. De föreslår att mitt förslag ska antas. Nu ska det “bara” igenom regionstyrelsens arbetsutskott, regionstyelsen och regionfullmäktige också 🙂 Men allt talar för att det kommer gå bra.

 

Mitt förslag handlar om att göra Gotland till en enda valkrets inför valet 2018, så att varje väljares röst blir lika mycket värd, oavsett var på ön man bor.

Här finns ett dagsfärskt radioinslag om det (länken gör att du hamnar direkt 1:17:00 in i sändningen)

 

Här finns det öppna brevet till politikerna på Gotland som blev startskottet och här är en uppföljande insändare om att det är dags att bestämma sig.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

I Kristdemokraternas Sverige betalar inte pensionärer mer skatt än andra

Kristdemokraterna är det enda partiet i Sveriges riksdag som vill ta bort skatteglappet mellan pensionärer och yrkesverksamma och har en plan för att finansiera det.

 

Jag vill också tipsa om det här lite mer lättsamma, men nog så viktiga, filmklippet om skillnaden mellan regeringens och Kristdemokraternas förslag om sänkt skatt för pensionärer:

https://www.facebook.com/Kristdemokraterna/videos/10154415901783365/



Det här var det tredje inlägget i min serie I Kristdemokraternas Sverige, där jag betar av punkter från den här listan:

I Kristdemokraternas Sverige

  • är det OK att vara partiledare, småbarnsförälder och sångstjärna på samma gång
  • vet föräldrarna bäst hur familjens vardagssituationer ska lösas
  • betalar inte pensionärer mer skatt än andra
  • finns det tillräckligt med poliser för att lösa och förebygga brott
  • ska inte onödigt knöliga regler hindra människor från att börja arbeta
  • är vården jämlik i hela landet och vårdpersonal har tid att göra ett gott arbete
  • är människan och dess omgivning viktigare än staten
  • ses idrottsföreningen, välgörenhetsorganisationen, trossamfundet, hembygdsföreningen, knyppelklubben och studieförbundet som viktiga byggstenar
  • är maten som serveras till barn och äldre producerad enligt svenska lagar
  • är ingen perfekt
  • blir man inte omyndigförklarad för att man fyller 80
  • är det ingen som lämnas efter och ingen som hålls tillbaka

Nästa gång handlar det om poliser

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Tal till våren

På Valborgsmässoafton fick jag äran att hålla vårtal på Fridhem, precis söder om Visby alldeles nära Högklint. I en solig, vindstilla och ljum vårkväll med havet som kuliss höll jag detta tal (mitt första vårtal någonsin):

Kära valborgsfirare – våren är här! Jag vet att det har funnits en och annan skeptiker de senaste veckorna, och även jag själv har tvivlat ibland när vinden bitit i. Men nu är våren här!

I tider med stora och snabba samhällsförändringar uppskattar vi mer än någonsin traditioner som den här – ett valborgsfirande som kommer tillbaka år efter år.

Det där med att ha en tradition att falla tillbaka på är viktigt för oss människor. Samtidigt strävar vi också efter förnyelse. Och visst är det våren i ett nötskal? Något som vi vet återkommer år efter år, men som varje gång bär med sig en förnyelse.

Visst blir vi lika upprymda varje år när våren kommer med ljus och värme. När småfåglarna kvittrar och far omkring och de ljusa kvällarna blir lite längre för varje dag som går. Visst uppfylls vi av en härlig känsla när blåsippor och vitsippor blommar i nästan varje dunge. Och vi vet att det där äppelträdet som hela långa vintern sett ut att vara dött, strax fylls av både gröna blad och vackra blommor.

Lika viktigt som det är med traditioner, lika viktigt är det att ibland få rensa bort gammalt bråte. Skala bort sånt som snarare bryter ner än bygger upp. Att få röja ut sådant som hade sin bästa tid för länge sedan, oavsett om det är en fysisk sak eller något mentalt som ligger kvar och skräpar.

När ljuset nu återvänder, vindarna blir ljumma, hjärtat slår lite snabbare och kraften och inspirationen att ta itu med olika saker blir allt större, passa då på att rensa ut gammalt för att göra plats för något nytt.

Och gör något tillsammans med andra! Det är i sammanhang och gemenskap med andra som vi växer som personer. Det är genom att hjälpa och ta emot hjälp, genom att se och bli sedda som tilliten oss människor emellan växer. Genom att ställa frågan: ”Kan jag göra något för dig?”.

Så kan du och jag få vara som vårsolen för den vitsippa som står bredvid oss. Så att vi alla gemensamt ger stöd att lyfta våra kronblad mot ljuset genom livets både mörka och ljusa tider. Låt oss tro på en vår för vår värld, trots att det ibland kan kännas som att vi är förpassade till en evig vinter.

Låt oss hurra för våren – det är underbart att den är här igen!

Ett fyrfaldigt leve för våren! Den leve!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Föräldrarna vet bäst hur familjens vardagssituationer ska lösas

I samband med att Ebba Busch Thor i april 2015 som höggravid kvinna blev partiledare för Kristdemokraterna gjorde hon en väldigt tydlig markering mot den familjepolitik, eller snarare brist på familjepolitik, som är Socialdemokraternas linje. Hon sade “Stefan Löfvén ska inte bestämma över min föräldraledighet!”

Nej, såklart. Det finns väl ingen som går och tycker att en statsminister ska lägga sig i hur en familj väljer att få ihop vardagspusslet?

Men faktum är att flera av Sveriges politiska partier tror att kvotering av föräldraförsäkringen är rätt väg att gå. Inte bara partier på vänsterkanten, utan även Centerpartiet, Liberalerna och till och med Moderaternas kvinnoförbund har börjat anamma tanken. Man ser föräldraförsäkringen som ett politiskt slagträ för jämställdhet. För om de två föräldrar, som en familj ofta består av, tar ut exakt lika mycket föräldraledighet så blir vi mer jämställda, eller hur?

Eller inte!

Jag vill presentera tre fall som rör människor jag känner.

Fall 1, Ebba:

Ebba och hennes man väntar barn. De har kommit överens om att Ebba ska ta sig an uppdraget som partiledare. Det kommer att kräva mycket av henne och av hela familjen. Ebba kommer inte kunna ta ut lika mycket föräldraledighet som hennes man kan. Om antalet dagar i föräldraförsäkringen låses till 50% till vardera förälder kommer barnet att få mindre tid med någon av sina föräldrar under de första viktiga åren, eftersom pappan inte får ta ut så många föräldradagar som behövs. Barnet blir förloraren.

Fall 2, Linda:

Linda är mitt i sina studier när hon blir gravid. Hon och hennes man, som har ett fast arbete, bestämmer  sig för att behålla barnet och att Linda tar en paus från studierna. Linda är ledig 1,5 år, men plockar bara ut ett fåtal föräldradagar, eftersom hennes sjukpenninggrundande inkomst som student ligger på absolut lägsta nivå. Istället är pappan ledig i omgångar och plockar ut föräldraledighet. Han plockar totalt ut många fler dagar än mamman. Stora delar av mammans tid med barnet syns inte i statistiken.

Fall 3, Erik:

Erik är företagare. Han driver en mjölkgård. Erik och hans fru har fått en dotter och mamman har tagit föräldraledigt och plockar ut föräldradagar. Som företagare är det knepigt att ta ut föräldradagar. Men eftersom Erik jobbar hemma på gården träffar han ofta sin dotter och avlastar mycket trots att han inte är formellt föräldraledig. På det här sättet får dottern mycket tid med båda sina föräldrar, även om mamman tar ut en övervägande del av föräldradagarna. Om Erik och hans fru hade tvingats ta ut hälften av föräldradagarna var hade frun behövt återvända till arbetet tidigare och barnet fått börja förskola och därmed fått mindre tid med sina föräldrar.

Om S, MP, V, L och C och Moderatkvinnorna får bestämma kommer statistiken se snygg ut ur ett jämställdhetsperspektiv. Men det kommer inte att säga särskilt mycket om jämställdheten i verkligheten.

Tack och lov består Sverige inte bara av politiker. 8 av 10 svenskar vill att föräldrarna själva ska få välja hur föräldraförsäkringen ska fördelas, enligt en undersökning förra året. Läs mer om det här

 Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Det ska jag inte göra. Men jag vill avsluta med det här:


Tänk om fler förstod att föräldraledighet, trots sitt vilseledande namn, inte är till för föräldrarna utan för barnet.


Det här var det andra inlägget i min serie I Kristdemokraternas Sverige, där jag betar av punkter från den här listan:

I Kristdemokraternas Sverige

  • är det OK att vara partiledare, småbarnsförälder och sångstjärna på samma gång
  • vet föräldrarna bäst hur familjens vardagssituationer ska lösas
  • betalar inte pensionärer mer skatt än andra
  • finns det tillräckligt med poliser för att lösa och förebygga brott
  • ska inte onödigt knöliga regler hindra människor från att börja arbeta
  • är vården jämlik i hela landet och vårdpersonal har tid att göra ett gott arbete
  • är människan och dess omgivning viktigare än staten
  • ses idrottsföreningen, välgörenhetsorganisationen, trossamfundet, hembygdsföreningen, knyppelklubben och studieförbundet som viktiga byggstenar
  • är maten som serveras till barn och äldre producerad enligt svenska lagar
  • är ingen perfekt
  • blir man inte omyndigförklarad för att man fyller 80
  • är det ingen som lämnas efter och ingen som hålls tillbaka

Nästa gång ska jag alltså skriva om orättvisa skatter för pensionärer.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

I Kristdemokraternas Sverige

Under en tid framöver kommer jag att skriva om hur Sverige skulle kunna fungera ur ett kristdemokratiskt perspektiv. Jag utgår från listan nedan och betar av punkterna en och en, har jag tänkt. Jag börjar med den första idag.

I Kristdemokraternas Sverige är det OK att vara partiledare, småbarnsförälder och sångstjärna på samma gång

Igår skrev jag om att Kristdemokraternas Ebba Busch Thor är Sveriges coolaste partiledare. Det är hon! Och inte bara det. Hon visar att hon inte har bara en roll, precis som ingen av oss är BARA mamma, BARA arbetskamrat, BARA friidrottsledare, BARA en god vän. Ebba visade att en människa är en hel palett av kända och okända sidor. Och det är OK. Även om man är toppolitiker.

Kommer ni ihåg den där reklamen “Jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också. Jag vet vad som är bäst för mina barn!”? Den tjatades på TV4 för en hel evighet sedan (typ 1995 eller nåt, skulle jag gissa). Den var jätteirriterande. Men den hade i grunden ett bra budskap: att en människa kan vara så mycket mer än vad som syns vid en första anblick. Och att en del av en personlighet kan vara till nytta för en annan del av samma personlighet.

Därför är det bara sunt, och mänskligt, att inte måla in sig i en fast roll, utan låta många sidor av den egna personligheten vävas samman till något riktigt bra.

 

Här är hela punktlistan som jag ska plöja igenom:

I Kristdemokraternas Sverige

  • är det OK att vara partiledare, småbarnsförälder och sångstjärna på samma gång
  • vet föräldrarna bäst hur familjens vardagssituationer ska lösas
  • betalar inte pensionärer mer skatt än andra
  • finns det tillräckligt med poliser för att lösa och förebygga brott
  • ska inte onödigt knöliga regler hindra människor från att börja arbeta
  • är vården jämlik i hela landet och vårdpersonal har tid att göra ett gott arbete
  • är människan och dess omgivning viktigare än staten
  • ses idrottsföreningen, välgörenhetsorganisationen, trossamfundet, hembygdsföreningen, knyppelklubben och studieförbundet som viktiga byggstenar
  • är maten som serveras till barn och äldre producerad enligt svenska lagar
  • är ingen perfekt
  • blir man inte omyndigförklarad för att man fyller 80
  • är det ingen som lämnas efter och ingen som hålls tillbaka
Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Sveriges coolaste partiledare

Ja, det är ett faktum att Ebba Busch Thor är Sveriges coolaste partiledare. Det visade hon i Så ska det låta igår.

Här är hela programmet, ifall du missade det (kan ses till och med 28 mars 2017)

Förutom allt sjungande vill jag tipsa om en sekvens ca. 30:30 in i programmet, där Ebba ifrågasätter jävigheten. Klockrent av Ebba att bjuda på sig själv sådär.

Men något som är ännu viktigare än att vara cool, är att Ebba i och med sitt deltagande i TV-programmet visade att hon är en människa. En helt vanlig människa med förmåga att bjuda på sig själv.

Här svänger det!
Här svänger det!

Så som jag känner Ebba är det inget tvivel om att det som kunde ses i TV-rutan igår är en sann och ärlig bild av henne. Den allvarliga och seriösa partiledar-Ebba är också sann, dock ofta rätt så hårt vinklad i media.

Jag tror att det tuffa politiska klimatet idag kräver, eller åtminstone lockar fram, en hård yta hos våra toppolitiker. Jag gillar inte den utvecklingen. Ska demokratin funka i Sverige framöver så behöver politiken bli lite mänskligare.

Och är det någon som tvivlar på att KD klarar 4%-spärren till riksdagen i valet 2018? Låt mig citera Timbuktu (och Ebba) med glimten i ögat: Det ordnar sig

Så ska det låta!
Så ska det låta!
Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Individens storhet är större än individen

I torsdags publicerade en av tidningarna här på Gotland en… vad ska jag säga… typiskt liberal debattartikel. En artikel där författaren hissar liberalismen och dissar familjen.

Jag kunde inte låta den debattartikeln stå oemotsagd, så jag fick hjälp av min partikamrat Liza-Maria Norlin i Sundsvall med följande text, väl värd att reflektera över.

När man drar individualismen till sin spets och isolerar varje människa till att handla om en helt enskild individ, då missar vi det fantastiska med att vi är just människor.

Varje människa har ett unikt, okränkbart värde. Varje människa har sina fri- och rättigheter, som vi givetvis måste jobba för att säkra varje dag. Men det finns ingen motsättning mellan det synsättet och att se familjen som samhällets grundläggande gemenskap.

Från vänsterhåll och från liberaler uttrycks rädsla och förakt mot familjen som institution. De ser familjen som ett hot istället för att se familjen som en styrka, både för den enskilda människan och för samhället. Vänsterideologier räds familjen för att den enheten blir ett hot mot staten. Liberala värderingar räds familjen eftersom den har så stark påverkan på just individen.

Det finns inte bara fördelar med att tillhöra en familj. Precis som Lernfelt skriver, kan detta vara en plats där man berövas sina fri- och rättigheter. Människan är inte perfekt, inte heller familjen.

Därför behövs, utöver familjen, ett större socialt nätverk med släkt, vänner, bekanta, föreningsliv, arbetsplats och offentlig sektor. Men att tro att lösningen för att ge individen de bästa förutsättningarna för att känna sig älskad, finna sammanhang, få utvecklas och må bra, skulle vara antingen en relation med staten eller endast genom att ha sig själv, är inte bara naivt utan riktigt dumt.

I flera av FN:s barnkonventions artiklar skrivs det om föräldrar och familj. Just för att de är så otroligt betydelsefulla för ett barn. Det har med relationsband att göra, men också att det är ett sammanhang som man inte blivit utvald till att finnas i, utan man bara finns och tillhör, oavsett prestation. Familjer ser givetvis olika ut, ibland är det en väldigt liten enhet ibland större, ganska komplexa system, men likväl en familj.

Låt inte hederskulturer och våld i hemmet få oss att misstänkliggöra familjen. Det är inte familjens existens som är orsaken, det är snarare en värderingskris, där mänskliga fri- och rättigheter, jämställdhet och trygghet utmanas.

Jag tar gärna kampen för jämlikhet och frihet för individen, i den kampen ingår också att kämpa för familjens viktiga funktion i samhället och familjers frihet. Detta är inte att försvara patriarkala strukturer utan det är att möjliggöra för individens storhet. Individens storhet är nämligen större än individen.

Lämna kommentar Dela inlägget: