Nytt år, nya tag

Gott nytt år!

Som vanligt har jag inte avgett ett enda nyårslöfte. Men det innebär inte att jag kommer att sitta och rulla tummarna. Idag är årets första dag på jobbet och imorgon  växlar jag upp politiken igen efter en välbehövlig jul-och nyårsvila.

Jag ska nu överläma uppdraget som politisk sekreterare för KD Gotland, så att jag kan fokusera ännu mer på mina förtroendeuppdrag och på att möta personer och verksamheter som berörs av mitt politiska engagemang. Jag ser så mycket fram emot det här året! ❤️

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Föräldrarna vet bäst hur familjens vardagssituationer ska lösas

I samband med att Ebba Busch Thor i april 2015 som höggravid kvinna blev partiledare för Kristdemokraterna gjorde hon en väldigt tydlig markering mot den familjepolitik, eller snarare brist på familjepolitik, som är Socialdemokraternas linje. Hon sade “Stefan Löfvén ska inte bestämma över min föräldraledighet!”

Nej, såklart. Det finns väl ingen som går och tycker att en statsminister ska lägga sig i hur en familj väljer att få ihop vardagspusslet?

Men faktum är att flera av Sveriges politiska partier tror att kvotering av föräldraförsäkringen är rätt väg att gå. Inte bara partier på vänsterkanten, utan även Centerpartiet, Liberalerna och till och med Moderaternas kvinnoförbund har börjat anamma tanken. Man ser föräldraförsäkringen som ett politiskt slagträ för jämställdhet. För om de två föräldrar, som en familj ofta består av, tar ut exakt lika mycket föräldraledighet så blir vi mer jämställda, eller hur?

Eller inte!

Jag vill presentera tre fall som rör människor jag känner.

Fall 1, Ebba:

Ebba och hennes man väntar barn. De har kommit överens om att Ebba ska ta sig an uppdraget som partiledare. Det kommer att kräva mycket av henne och av hela familjen. Ebba kommer inte kunna ta ut lika mycket föräldraledighet som hennes man kan. Om antalet dagar i föräldraförsäkringen låses till 50% till vardera förälder kommer barnet att få mindre tid med någon av sina föräldrar under de första viktiga åren, eftersom pappan inte får ta ut så många föräldradagar som behövs. Barnet blir förloraren.

Fall 2, Linda:

Linda är mitt i sina studier när hon blir gravid. Hon och hennes man, som har ett fast arbete, bestämmer  sig för att behålla barnet och att Linda tar en paus från studierna. Linda är ledig 1,5 år, men plockar bara ut ett fåtal föräldradagar, eftersom hennes sjukpenninggrundande inkomst som student ligger på absolut lägsta nivå. Istället är pappan ledig i omgångar och plockar ut föräldraledighet. Han plockar totalt ut många fler dagar än mamman. Stora delar av mammans tid med barnet syns inte i statistiken.

Fall 3, Erik:

Erik är företagare. Han driver en mjölkgård. Erik och hans fru har fått en dotter och mamman har tagit föräldraledigt och plockar ut föräldradagar. Som företagare är det knepigt att ta ut föräldradagar. Men eftersom Erik jobbar hemma på gården träffar han ofta sin dotter och avlastar mycket trots att han inte är formellt föräldraledig. På det här sättet får dottern mycket tid med båda sina föräldrar, även om mamman tar ut en övervägande del av föräldradagarna. Om Erik och hans fru hade tvingats ta ut hälften av föräldradagarna var hade frun behövt återvända till arbetet tidigare och barnet fått börja förskola och därmed fått mindre tid med sina föräldrar.

Om S, MP, V, L och C och Moderatkvinnorna får bestämma kommer statistiken se snygg ut ur ett jämställdhetsperspektiv. Men det kommer inte att säga särskilt mycket om jämställdheten i verkligheten.

Tack och lov består Sverige inte bara av politiker. 8 av 10 svenskar vill att föräldrarna själva ska få välja hur föräldraförsäkringen ska fördelas, enligt en undersökning förra året. Läs mer om det här

 Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Det ska jag inte göra. Men jag vill avsluta med det här:


Tänk om fler förstod att föräldraledighet, trots sitt vilseledande namn, inte är till för föräldrarna utan för barnet.


Det här var det andra inlägget i min serie I Kristdemokraternas Sverige, där jag betar av punkter från den här listan:

I Kristdemokraternas Sverige

  • är det OK att vara partiledare, småbarnsförälder och sångstjärna på samma gång
  • vet föräldrarna bäst hur familjens vardagssituationer ska lösas
  • betalar inte pensionärer mer skatt än andra
  • finns det tillräckligt med poliser för att lösa och förebygga brott
  • ska inte onödigt knöliga regler hindra människor från att börja arbeta
  • är vården jämlik i hela landet och vårdpersonal har tid att göra ett gott arbete
  • är människan och dess omgivning viktigare än staten
  • ses idrottsföreningen, välgörenhetsorganisationen, trossamfundet, hembygdsföreningen, knyppelklubben och studieförbundet som viktiga byggstenar
  • är maten som serveras till barn och äldre producerad enligt svenska lagar
  • är ingen perfekt
  • blir man inte omyndigförklarad för att man fyller 80
  • är det ingen som lämnas efter och ingen som hålls tillbaka

Nästa gång ska jag alltså skriva om orättvisa skatter för pensionärer.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Inte så insatt i det där…

Så här va: det är en utmaning att vara lokal partiföreträdare. Förutom att ha koll på lokala angelägenheter behöver du vara insatt i vad som händer på regional och nationell nivå. Och gärna europeisk och global också. Och vara beredd på att svara på frågor om i princip allt möjligt. Om en fråga dyker upp nationellt ska du vara beredd att kunna svara på hur den frågan påverkar i din kommun. Inte lätt, absolut inte lätt. Och det går aldrig att ha svar på allt.

MEN är det för mycket begärt att ha svar på något vid något litet tillfälle? Typ om det egna partiet kör igång en stor kampanj som blåses upp stort av media. Är det då OK att sitta och säga “jag är inte så insatt i det så att ehh…”? Det hände igår här på Gotland. Många har upprörts av Sverigedemokraternas flygblad som ska avskräcka flyende människor från att söka sig till Sverige. Och många analytiker har påpekat att det inte är de flyende som är den primära målgruppen, utan du och jag. Vi som inte håller med ska uppröras och de som håller med en gnutta ska få bilden av SD som underdogs stärkt och sympatisera med det.

I min tidigare hemkommun skulle man idag ta beslut om ett akutboende. Representanter från ovan nämnda parti reserverade sig i frågan, och när man då undrade vilket alternativ de förordar blev svaret “Det får du ta med Jimmie”.

Jag tänker såhär, den där Jimmie kommer få ruskigt mycket att göra framöver då han ska vara med och fatta beslut i Sveriges 290 kommuner och ett gäng regioner och landsting.

 

vet inte

Lämna kommentar Dela inlägget:

Stackars dom

Nämen, det var ohyggligt vad den där förkylningen inte ville ge upp. När jag trott att jag varit på bättringsvägen har den ständigt slagit till igen. Nu hoppas jag kunna bryta trenden och faktiskt kunna bli lite piggare.  Jag har ju en massa saker jag vill orka göra!

Idag bjöd Gotlands Media in till årets mediedag. Temat var kommuners kommunikatörer v.s. journalister och i panelen återfanns en pressekreterare, en nyhetschef och en PK-representant (nej, inte PK som i politiskt korrekt, utan som i Publicistklubben). Journalistsidan (som konsekvent kallade sig den ljus/goda sidan i motsats till myndigheterna som då följaktligen är den mörka/onda sidan) gjorde en lite väl överdriven koppling mellan att kommunikatörerna blir fler och journalisterna blir färre. Trots det var det en intressant eftermiddag.

På tal om journalister som blir färre. Det företag som för några år sedan köpte upp de båda gotländska dagstidningarna behöver spara pengar och man funderar därför på att låta de totalt 3 ledarskribenterna på heltid bli 3 ledarskribenter på halvtid. Det är såklart viktigt att dagstidningarna har möjlighet att kommentera lokal och nationell politik, att vara en del av den svenska demokratin. Och det är såklart tråkigt för de personer som drabbas i sitt jobb. Men när fyra politiska partier (som är de fyra partier som har en egen ledarskribent eller en regelbunden möjlighet att skriva på ledarsidan) protesterar högljutt för att de får en något mindre möjlighet att föra ut sina budskap i dagspressen blir det bara patetiskt. Till saken hör att de här partierna tidigare i någon form var ägare till de berörda tidningarna, men sålde dem. Nu har avtalet gått ut som sade att man inte skulle röra omfattningen av de partipolitiska inslagen. Enligt uppgifter till

Sveriges Radio P4 Gotland

har nya ägaren erbjudit partierna att vara med och finansiera fortsatta 100%-tjänster, men tackat nej.

Alltså: man säljer sina andelar i ett företag, man skriver ett tidsbegränsat avtal, man vill inte vara med och finansiera en fortsättning efter att avtalet gått ut och man blir upprörd. Stackars dom!

Jag funderar i min stillhet på om de lokala företrädarna för (S), (C), (M) och (FP) någonsin reflekterat över hur det är för oss andra. Hur det är för oss partier som får vara tacksamma om en liten insändare blir publicerad i någon av tidningarna. Som inte har ekonomiska muskler eller egen plats i dagspressen. Jag är mycket mer imponerad av de partier som lyckas nå ut med sina budskap trots att man inte sitter med silversked i munnen.

Lämna kommentar Dela inlägget: