Mitt blogginlägg såhär i mellandagarna ska handla om vårtor. Kanske inte så trevligt, kan tyckas, men jag kan faktiskt inte låta bli. 🙂

När jag var liten hade jag en vårta mitt i högerhanden. Vad jag förstått av informationen på 1177 Vårdguiden försvinner vårtor så småningom av sig själv, men det kan dröja alltifrån några månader till flera år. När jag hade den där mitt-i-handen-vårtan vill jag minnas att min mamma och jag var överens om att den skulle tvingas bort snabbare, om möjligt. Och det finns lite olika sätt att göra det på. Vi körde metoden fukta upp, fila, karva och på med vårtmedel. Varje dag. Inte alltid särskilt skönt. Och det gällde att vara ihärdig och hålla ut, för om man slarvade så “vaknade” kraften i vårtan igen och det var bara att börja om från början.

Tänk om vårtor var stjärnformade, istället för att se ut som små broccoli. Det hade väl varit trevligt?

 

Det får mig osökt (nej inte alls osökt, förresten, det är det jag kommer till nu som fick mig att vilja göra ett inlägg om vårtor) att tänka på det som jag läste på Facebook tidigare idag. I en Facebookgrupp som jag är medlem i skrevs det om att det ikväll visas film på landsbygdsbiografen:

Star Warts* – the Force awakens

Det är faktiskt jätteroligt! (någon som slarvat med fuktande, filande och karvande tydligen) Helt klart min sorts humor.

(*warts=vårtor)