I samband med att en bekant till mig gjorde ett oväntat vägval härom dagen började jag fundera. Jag hade trott att personen i fråga skulle fortsätta på den påbörjade vägen och nå stor framgång. Jag hade liksom en plan för hur det skulle kunna gå för den här personen.

Och så är det lite här och där i min vardag. Både inom politiken, i mitt arbete och i vardagsrelationer. Jag har någon slags plan för folk. Inte för alla, men för en del av de jag träffar och lär känna växer det fram en tanke om hur jag vill eller tror att personen kommer att utvecklas. Ibland berättar jag för personen om mina tankar, men oftast behåller jag dem för mig själv.

Då tänker jag: Om jag har ett gäng människor runtomkring mig som jag har en plan för, då kanske någon annan har en plan för mig. Det är en riktigt härlig känsla när den får sjunka in! (Tänk om det rentav finns någon som har en plan för att jag en vacker dag ska bli…)

Sedan är det ju en helt annan sak om det blir så i verkligheten. Vi kan välja en annan väg. Både du och jag kan avvika från våra egna planer och från andras planer för oss. Och ofta föds då en ny plan, som kanske är precis lika bra som den förra.