Nämen, det var ohyggligt vad den där förkylningen inte ville ge upp. När jag trott att jag varit på bättringsvägen har den ständigt slagit till igen. Nu hoppas jag kunna bryta trenden och faktiskt kunna bli lite piggare. Jag har ju en massa saker jag vill orka göra!
Idag bjöd Gotlands Media in till årets mediedag. Temat var kommuners kommunikatörer v.s. journalister och i panelen återfanns en pressekreterare, en nyhetschef och en PK-representant (nej, inte PK som i politiskt korrekt, utan som i Publicistklubben). Journalistsidan (som konsekvent kallade sig den ljus/goda sidan i motsats till myndigheterna som då följaktligen är den mörka/onda sidan) gjorde en lite väl överdriven koppling mellan att kommunikatörerna blir fler och journalisterna blir färre. Trots det var det en intressant eftermiddag.
På tal om journalister som blir färre. Det företag som för några år sedan köpte upp de båda gotländska dagstidningarna behöver spara pengar och man funderar därför på att låta de totalt 3 ledarskribenterna på heltid bli 3 ledarskribenter på halvtid. Det är såklart viktigt att dagstidningarna har möjlighet att kommentera lokal och nationell politik, att vara en del av den svenska demokratin. Och det är såklart tråkigt för de personer som drabbas i sitt jobb. Men när fyra politiska partier (som är de fyra partier som har en egen ledarskribent eller en regelbunden möjlighet att skriva på ledarsidan) protesterar högljutt för att de får en något mindre möjlighet att föra ut sina budskap i dagspressen blir det bara patetiskt. Till saken hör att de här partierna tidigare i någon form var ägare till de berörda tidningarna, men sålde dem. Nu har avtalet gått ut som sade att man inte skulle röra omfattningen av de partipolitiska inslagen. Enligt uppgifter till
har nya ägaren erbjudit partierna att vara med och finansiera fortsatta 100%-tjänster, men tackat nej.
Alltså: man säljer sina andelar i ett företag, man skriver ett tidsbegränsat avtal, man vill inte vara med och finansiera en fortsättning efter att avtalet gått ut och man blir upprörd. Stackars dom!
Jag funderar i min stillhet på om de lokala företrädarna för (S), (C), (M) och (FP) någonsin reflekterat över hur det är för oss andra. Hur det är för oss partier som får vara tacksamma om en liten insändare blir publicerad i någon av tidningarna. Som inte har ekonomiska muskler eller egen plats i dagspressen. Jag är mycket mer imponerad av de partier som lyckas nå ut med sina budskap trots att man inte sitter med silversked i munnen.
