Jag blev medlem i Kristdemokraterna när jag och min familj bodde i Älmhult i södra Småland, men det var först när vi flyttade hem till Gotland 2011 som jag började engagera mig på riktigt. Så valrörelsen inför valet i september 2014 var min första, bortsett från EU-valrörelsen under försommaren samma år. Målet var att återta minst en plats i fullmäktige på Gotland. Den plats som man förlorade i valet 2010. Och vi kämpade. Med våra knappa resurser kämpade vi för att föra ut vårt budskap. Och vi var så nära. Under natten mellan den 14 och 15 september rullade siffrorna in och till slut stod det klart att det saknades drygt 40 röster. Och så småningom satte jag mig i bilen på väg hem från Visby till Hemse. 45 kilometer ensam i en bil hem i natten. Med en valförlust som kändes i hela kroppen. Och då, mitt i natten, halvvägs hem började känslan av uppgivenhet och tomhet att övergå i en revanschlust.

Och den känslan ser jag till att behålla. För det är inte långt kvar till september 2018. Nu kör vi!