Jag kandiderar till riksdagen och kommer där att verka för en integration som vi kan vara stolta över. En integration där alla som kommer till Sverige och ges tillstånd att stanna här ska känna sig välkomna och trygga. En integration som ger möjlighet till ett gott liv.
Där ingen lämnas utanför, men den där var och en också har ett ansvar.
Jag brukar inte bemöta de gotländska ledarskribenternas texter, av den enkla anledningen att de alltid spelar på sin hemmaplan och helt sätter reglerna. Det går inte att vinna en debatt mot en ledarskribent. Men idag gör jag ett undantag, trots att jag vet att jag kommer att få mothugg. För mycket av det som Eva Bofride (C) skriver i sin ledartext den 14 september bör inte få stå oemotsagt.
För det första skriver Eva att tanken på en M/KD-regering är naiv. Inte alls! Det är inget konstigt eller ovanligt med att bilda minoritetsregering, så länge man har andra partier som man kan samarbeta med kring enstaka frågor eller större reformer. Det har Kristdemokraterna. Och det har S, eller snarare hade fram till midsommar. Just nu är det lite rörigt i den frågan och det lär inte bli enklare när den här mandatperioden kommer att kräva ytterligare en statsministeromröstning i början av november.
Om man innan valet måste ha en exakt plan för majoritetsstyre, vilka partier är det då som Centerpartiet planerar att bilda regering med? För att bilda regering antar jag att de vill. Det enda vi nu vet är att C vid de senaste statsministeromröstningarna har låtit S sitta kvar på den posten. Vi Kristdemokrater vill något annat.
För det andra funderar Bofride kring hur diskussionerna ser ut i Alliansgruppen inför regionfullmäktige. Om Eva håller kontakt med sina partikamrater, vilket hon naturligtvis gör, så vet hon hur det står till med den saken.
För det tredje påstår Eva Bofride, och det tycker jag är det märkligaste i det hela, att jag i min kandidatförklaring nyligen gav ett underbetyg till de gotländska riksdagsledamöternas arbete. Hur menar hon då? Syftar hon på stycket där jag skrev att Sverige behöver en ny regering som vågar göra vården jämlik i hela landet? Eller stycket där jag påstod att de två ledamöterna från S och C har bidragit till att vi har den S-styrda regering vi har idag? Det är ju sant och inget underbetyg, snarare ett konstaterande.
Eller handlar det kanske om den del där jag nämner att vi behöver jobba mer med Östersjöns välmående, integration och att vi behöver en landsbygdsminister? Känner Hanna och Lars sig kränkta av att jag anser att det är områden som vi behöver jobba mer med på ett nationellt plan, tror Eva? Just det där med att vi nu inte har någon landsbygdsminister, och Baylan som fått landsbygdspolitik i sin spretiga portfölj dessutom är på väg att avveckla sin politiska bana, borde ju alla landsbygdsvänliga partier oroas över.
På lördag den 11 september är det exakt ett år kvar till valet 2022, då gotlänningar åter ska få gå till valurnorna för att rösta fram sina representanter i riksdag och regionfullmäktige. Kristdemokraterna på Gotland har vuxit sig allt starkare under mandatperioden och siktar nu på både större inflytande i den gotländska politiken och för första gången ett gotländskt riksdagsmandat.
Sverige behöver en ny regering, en regering som tar otryggheten i samhället på allvar, en regering som vågar göra vården jämlik i hela landet, en regering som ser landsbygdernas behov och agerar. Jag vill att Kristdemokraterna är med och bildar en sådan regering, och då behövs många kristdemokrater i riksdagen. Jag vill vara med och göra skillnad i rikspolitiken.
De gotländska ledamöter vi har i riksdagen nu har tillsammans tillsatt dagens regering och låtit den sitta kvar. Om vi vill ha en förändring av landets styrning så krävs andra personer i riksdagen, även när det gäller riksdagsmandaten från Gotland. Det är inte hugget i sten att Gotland för alltid ska ha riksdagspolitiker från de partier vi har nu. Nu är rätt tid att ändra på det. Östersjöns mående måste tas på allvar, Sverige behöver en integration att vara stolt över och vi behöver definitivt en landsbygdsminister som ser Gotland och andra landsbygder som fantastiska platser att leva på och utveckla. Därför ställer jag upp i riksdagsvalet och söker mångas förtroende.
Gott nytt år!
Som vanligt har jag inte avgett ett enda nyårslöfte. Men det innebär inte att jag kommer att sitta och rulla tummarna. Idag är årets första dag på jobbet och imorgon växlar jag upp politiken igen efter en välbehövlig jul-och nyårsvila.
Jag ska nu överläma uppdraget som politisk sekreterare för KD Gotland, så att jag kan fokusera ännu mer på mina förtroendeuppdrag och på att möta personer och verksamheter som berörs av mitt politiska engagemang. Jag ser så mycket fram emot det här året! ❤️
Någong gång när jag var i 12-årsåldern fick jag ett slags panik, då jag plötsligt insåg att jag aldrig skulle kunna bli en stor balettdansös. Inte för att jag någonsin, varken då eller senare, dansat balett. Jag har inte ens varit speciellt förtjust i att se på balett. Men det var något med den där känslan av att livets möjligheter begränsades.
Jag insåg att för att bli bra på balett så skulle jag ha börjat med det för länge sedan,helst i 4-5-årsåldern. Och nu var jag ju alldeles för gammal.
Det där minnet dök upp alldeles nyss, och jag funderade lite på det. Inte utifrån någon negativ panikkänsla, utan snarare ur perspektivet: kan jag bli precis vad jag vill?
Numer är det andra, eller snarare fler, saker jag inte kan bli. Det är till exempel högst osannolikt att jag någonsin kommer att bli ledarskribent i en tidning. Jag tillhör nämligen inte något av de partier som har (minst sagt) en fot inne på stora nyhetsredaktioner. Jag får förlika mig med tanken att jag istället får låta mitt skrivande begränsas till bloggar, insändare, motioner och politiska tal. Det är inte så dumt det heller.
Jag kommer troligtvis heller aldrig att bli riksdagsledamot. Det känns lite vemodigt, men jag kan leva med det. Anledningen är att jag är kristdemokrat på Gotland. Gotland har vanligtvis endast två riksdagsplatser. Totalt. Oftast är det en socialdemokrat som innehar det ena mandatet. Det andra mandatet slåss Moderaterna och Centerpartiet om. Alternativet skulle vara att flytta till ett annat län, där ett kristdemokratiskt riksdagsmandat är mer sannolikt. Eller, förresten, det är inget alternativ. Jag älskar mitt Gotland och nu när jag återvänt hit stannar jag här.
Men det finns så mycket mer som jag kan bli, och redan blivit. Så mycket jag kommer att kunna göra och redan gjort.
Jag känner mig verkligen tacksam för det livet gett mig och nyfiken på det jag ännu kommer att få uppleva.
Nu får det vara sluttjafsat om parkering vid Visby lasarett! Personal, patienter och besökare måste vara säkra på att det finns parkeringsmöjligheter.
Under många, många år har det varit problem med parkering vid Visby lasarett. Och under lika många år har frågan bollats mellan olika instanser och personer. Det har genomförts enkäter, politiker har hänvisat till andra politiker, det har skyllts på än det ena, än det andra. Men nu får det faktiskt vara nog!
Varje vecka är det många människor som kör bil till Visby lasarett. Människor som kanske skulle åka buss om det hade funnits en kollektivtrafik värd namnet. Människor som åker hemifrån tidigare än önskat för att behöva köra runt och leta parkeringsplats. Människor som önskar att mer tid kunde gå till viktigare saker.
Kristdemokraterna vill vara med och lösa problem i människors vardag.
Bloggpausen är härmed avslutad!
Nu närmar det sig val. Temperaturen stiger och flera av oss som avlönat eller oavlönat jobbar med politik (jag hör än så länge till gruppen oavlönade…) befinner oss i ett läge där vi ena dagen älskar politik och valrörelse, för att nästa dag undra vad vi egentligen håller på med. Är det värt alla timmar man kämpar på? För min del är svaret än så länge: JA! Jag lägger många ideella timmar varje vecka och har ett enda mål i sikte: valseger den 9/9 klockan 20:00. Störst fokus lägger jag på det lokala planet. Gotland behöver verkligen ett nytt ledarskap och vi i Allianspartierna har en plan för det.
Jag tror stenhårt på Kristdemokratisk politik, som är så mycket mer än vad man kan tro om man glömmer ta av sig skygglappar och ögonbindel. Kristdemokrati handlar inte om religion. Det handlar om en ideologi som byggde upp Europa efter andra världskriget. En ideologi som står upp för medmänsklighet och allas lika värde. En politik som slåss för de allra svagaste i samhället. En politik som är med och löser problem i människors vardag utan att vara klåfingrig och fatta beslut över familjers och individers huvuden.
För någon vecka sedan ringde larmklockorna för (ytterligare) ett av våra badhus på Gotland, det som ligger i Hemse där jag bor. Byggnaden börjar närma sig ditt bäst-före-datum och nu skickas det signaler om att inte renovera. Därför har jag idag skickat in en insändare till de två gotländska dagstidningarna:
Hemsebadet måste räddas
Nu pågår det en massa diskussioner och spekulationer kring Hemsebadets framtid. Några tror att det handlar om ett taktiskt knep från majoriteten att först signalera om risk för nedläggning för att sedan, lagom inför valet ”rädda” badet. Jag bryr mig inte om det är så eller inte. Jag vill fokusera på gotlänningarnas behov och inte på valtaktik.
Vi står här med ett badhus som håller på att falla i bitar. För mig är det ingen överraskning att ett badhus har ett renoveringsbehov. Hus måste hållas efter. Det gäller alla byggnader, men är förstås ännu viktigare när det är mycket vatten och kemikalier inblandat. Och det gör ju inte saken bättre om det byggdes fel från början.
Södra Gotland behöver ett badhus. Det behövs för att våra barn (själv har jag två barn i låg- och mellanstadieålder) ska öva upp simkunnigheten. Det behövs för att personer med fysiska begränsningar ska få motion och öva rörlighet. Det behövs för välbefinnande och hälsa.
Ni som tänker: Ja, men bygg ett ordentligt badhus i Visby och låt människor komma dit. Vet ni att det är 9 mil från Sundre till Visby? Enkel resa. Från skolan i Öja är det ”bara” knappt 8 mil. Låter det som en bra idé att bussa eleverna till och från Visby?
Oavsett om Hemsebadet kan renoveras eller måste byggas upp på nytt så behövs badet. Det kommer att kosta. Och det måste det få göra. Badhus är inget som en kommun går ekonomiskt plus på. Men i välbefinnande går kommunen och dess invånare mycket back på att stå utan de möjligheter som ett badhus kan ge.
/Sara Lidqvist (mamma, Hemsebo, landsbygdsivrare och kristdemokrat)
Äntligen! Nu har valnämnden på Gotland sammanträtt och behandlat mitt medborgarförslag som jag lämnade till Region Gotland för 15 månader sedan. De föreslår att mitt förslag ska antas. Nu ska det “bara” igenom regionstyrelsens arbetsutskott, regionstyelsen och regionfullmäktige också 🙂 Men allt talar för att det kommer gå bra.
Mitt förslag handlar om att göra Gotland till en enda valkrets inför valet 2018, så att varje väljares röst blir lika mycket värd, oavsett var på ön man bor.
Här finns ett dagsfärskt radioinslag om det (länken gör att du hamnar direkt 1:17:00 in i sändningen)
Här finns det öppna brevet till politikerna på Gotland som blev startskottet och här är en uppföljande insändare om att det är dags att bestämma sig.
Kristdemokraterna är det enda partiet i Sveriges riksdag som vill ta bort skatteglappet mellan pensionärer och yrkesverksamma och har en plan för att finansiera det.
Jag vill också tipsa om det här lite mer lättsamma, men nog så viktiga, filmklippet om skillnaden mellan regeringens och Kristdemokraternas förslag om sänkt skatt för pensionärer:
https://www.facebook.com/Kristdemokraterna/videos/10154415901783365/
Det här var det tredje inlägget i min serie I Kristdemokraternas Sverige, där jag betar av punkter från den här listan:
I Kristdemokraternas Sverige
Nästa gång handlar det om poliser
